Var finns den största seniortävlingen? Och hur stor är den? A. Lennart Julin söker svaret och hittar det eventuellt i södra Kalifornien.
Beroende på hur man definierar begreppet ”störst” finns det flera olika svar på frågan i rubriken. Men om man väljer definitionen ”mest seniorfriidrott per tidsenhet” är frågan om inte förra helgens ”Bryan Clay Invitational” i Azusa i södra Kalifornien 11-13 april nu är nr 1.
”Bryan Clay Invitational”? Namnet på tävlingen är nog inte speciellt bekant utanför USA och även där har tävlingen fram t o m 2023 upplevts mest som ”sidekick” till den klassiska (född redan på 1950-talet) stortävlingen i Kalifornien – ”Mount SAC Relays”.
”Mount SAC” i Los Angeles-förstaden Walnut hade nämligen lockat så många universitetslag från hela USA att arrangören helt enkelt inte förmådde ta emot alla deras aktiva. Det hade skapat en marknad för andra tävlingar i LA-regionen under samma helg. En av dessa har sedan länge varit just tävlingen i Azusa ca milen norr om Walnut.
Döpt efter olympiamästare
Tävlingens arrangör ”Azusa Pacific University” är en förhållandevis liten skola som aldrig tillhört den högsta nivån i collegeidrotten. Men man har ändå lyckats fostra en riktig superstjärna i friidrott i mångkamparen Bryan Clay som tog guld i två inne-VM (2008 och 2010), ett ute-VM (2005) och t o m ett OS (2008).
Redan 2009 döpte man därför tävlingen efter skolans stora stolthet och affischnamn. ”BCI” hade sedan successivt vuxit sig allt starkare i skuggan av ”Mt SAC” och i år valde man att ta steget ut ur skuggan genom att byta från att ligga samma helg som ”storebror” till att köra helgen före.
Första året ”på egna ben”
Något som visade sig bli mycket lyckat. Tävlingen växte ytterligare när den nu stod på helt egna ben och årets volymsiffror är närmast svindlande:
– I löpningarna kördes 162 lopp för män och 162 för kvinnor.
– Fördelat på grenar såg det ut så här: 27 lopp på 100m, 24 på 200m, 23 på 400m, 79 på 800m, 88 på 1500m, 30 på 5000m, 10 på 10 000m, 16 på 3000m hinder, 12 på 110m/100m häck och 15 på 400m häck.
– Teknikgrenarna (fyra hopp och fyra kast) samlade totalt 678 starter, största gren var längd med 112 startande och minst diskus med 58.
I dessa siffror har då inte räknats in mångkamparna. För under de två första dagarna hade man faktiskt också på något sätt förmått fixa plats i tid och rum för att låta 59 män köra tiokamp och 85 kvinnor sjukamp.
6000 grenstarter på 48 timmar
Räknar man samman allting gjordes totalt ca 6000 grenstarter på tre dagar med i princip jämn fördelning mellan kvinnor och män. Så inte undra på att det alla de tre tävlingsdagarna torsdag till lördag på ”Azusa Pacific Stadium” friidrottades intensivt från morgonen och nästan ända fram till midnatt. Så av de 63 timmarna från torsdag kl 09:00 till söndag 24:00 tävlades det i friidrott under ca 48 timmar.
Det förtjänar att åter understryka att detta alltså var en ren seniortävling med två tävlingsklasser: män och kvinnor. Alltså inga egna grenar för ungdomar, juniorer eller veteraner.
Alla vägar bär till … Azusa
Men var hörde egentligen alla dessa seniorer hemma? Ja, även om en stor del förstås kom från södra Kalifornien så var hela landet – och litet till – representerat. Det svenska inslaget ger en bra illustration för där ingick nämligen deltagare från ”USA:s alla hörn”:
Svenskarna kom från universitet i åtta olika delstater: Från Massachusetts och North Carolina tre tidszoner bort på östkusten via Illinois, North Dakota, Texas och Utah till Washington och Kalifornien längst i väster.
Till dessa universitetsstuderande aktiva kom dessutom några svenskar som befann sig i trakterna runt Los Angeles på varmvädersläger.
Julia ”Årets svensk” på BCI
Av de 16 svenskarna var det en som stack ut litet extra: Örgrytes Julia Nielsen.
Julia – som går på universitet i Mellanvästern (Illinois) – hade två veckor tidigare årsdebuterat utomhus vid tävlingar i North Carolina på USA:s östkust. En debut som gett två klara segrar och två nya personliga rekord: 2:02.65 på 800m och 4:16.96 på 1500m.
Den här helgen hade Julia alltså – laddad med rejält stärkt självförtroende – i stället rest i rakt motsatt riktning ända bort till västkustens Kalifornien.
Gjorde loppet helt själv
Självförtroendet demonstrerade Julia direkt efter startskottet på 800m: Det fanns inga harar engagerade men Julia tvekade aldrig utan sprang på tufft från allra första steget i C-finalen.
I början blev hon litet utmanad men agerade så resolut att hon ganska snart fick leda ostörd med passertiderna 29.4 – 60.5 (31.1) – 1:30.7 (30.2). Vid ingången till sista kurvan väntade man sig en attack bakifrån – men i stället var det Julia som tryckte till litet extra. Så hon kom därför in på upploppet fem-sex meter före tvåan.
Sista 50 meterna blev dock tunga: Stegen kortades och avståndet bakåt krympte. Men Julia bet i och höll trots mjölksyran undan ända in i mål till seger med 28 hundradelar på nya personbästat 2:02.10 (sista 200m alltså 31.4 trots stumma ben sista biten).
Bäst i familjen
Denna ”ända in i kaklet”-inställning betalade sig dessutom i att Julia med en endaste hundradel tillgodo lyckades ta tillbaka familjerekordet på distansen som systern Wilma hade lagt beslag på 2015 och sedan försvarat fram till nu.
Nästa dag var det f ö inte alls långt borta att Julia blivit snabbaste Nielsen även på 1500m: För i B-finalen kapade hon över 4½ sekund på det två veckor gamla personliga rekordet ned till 4:12.18. Därmed missade hon Wilmas PB (från Finnkampen i fjol) med bara sekunden.
Julia är nu nummer 11 genom tiderna i Sverige på 800m och 22:a på 1500m att jämföra med Wilma som är 12:a/18:e.
Ny heatstart innan förra gått i mål
Just 1500m är den verkliga profilgrenen för ”Brian Clay Invitational”: Med 88 lopp (44 vardera för män och kvinnor) stod 1500m i år för över en fjärdedel av alla lopp. I tidsprogrammet upptog grenen de sista sju (!) timmarna av sista dagens löpprogram.
Och då körde man ändå med att när ett heats löpare var inne på upploppet så sköt man iväg det följande heatet. Så inte nog med att det blev extremt långa dagar för eltiden utan man måste alltså – åtminstone periodvis – ha kört med dubbla team eftersom loppen lappade över varandra.
Frågan är hur många arbetslag man hade bara för eltiden för att få ett fungerande ”skiftarbetesschema” för att frilägga tid för mat, toalettbesök och vila/återhämtning. Utan några egentliga pauser i löpningsprogrammet och med alla tre tävlingsdagarna mellan 15 och 17 timmar långa var ett sådant schema helt oundgängligt.
Vilken toppbredd
För idrottsligt gällde det verkligen att domarna – inte minst eltidtagarna – var skärpta och alerta så att de garanterat levererade riktiga tider och placeringar. Det handlade ju om en elittävling med enorm toppbredd, i synnerhet då på 1500m:
– Av de 677 manliga löparna som kom till start gjorde 17 st under 3:40, 80 (11.8 %) under 3:45, 209 (30.9 %) under 3:50, 388 (57.3 %) under 3:55 och 525 (77.5 %) under 4:00.
– Av de 709 kvinnliga löparna gjorde 31 st under 4:15, 66 (9.3 %) under 4:20, 123 (18.7 %) under 4:25, 232 (32.7 %) under 4:30 och 448 (63.2 %) under 4:40.
Extremt imponerande toppbredd såg man även på 5000m: Bland männen 20 under 13:30 och 115 under 14:00, bland kvinnorna 31 under 15:45 och 121 under 16:30.
Kan störst bli ännu större?
Kan ”Bryan Clay Invitational” fortsätta att växa? Som läget är just nu känns det faktiskt som man med årets upplaga nått sitt tak volymmässigt. I alla fall så länge som man håller sig till formatet ”En arena och tre tävlingsdagar”.
I år hade man faktiskt utlokaliserat två släggtävlingar och en diskustävling till en grannskolas arena – som dock låg bara ett par hundra meter bort. Så en lösning skulle förstås kunna vara att använda den arenan mer. Fast då behöver man ännu fler kompetenta funktionärer och var hittar man dessa?
/A. Lennart Julin
Läs mer av A. Lennart Julin:
• Algrens väg till 10 000 m-rekordet – stabil fart och blixtrande avslutning
• Perspektiv på Andreas Almgrens rekordlopp på 10 000 m
• Track&Field News: Mondo och Daniel i topp
• Marathon 2024: Dröm-2 och OS
• Tronskifte på marathon!
