Världsrekord i friidrott på svensk mark är nu för tiden sällsynt men genom åren har det faktiskt registrerats hela 134 noteringar utomhus. Det första sattes på Idrottsparken i Stockholm 1908 (AIK:s 1:36.8 på 4×200 m) medan det i en olympisk gren var amerikanen Donald Lippincotts 10.6 på 100 m i OS på Stockholms Stadion 1912. Den senaste noteringen är från samma arena 1997 då Wilson Kipketer tangerade Sebastian Coes 800 m-världsrekord på 1:41.73.
Dubbla världsrekord vid fyra tillfällen
Fyra gånger har det dessutom noterats två världsrekord samma dag i en olympiska gren på svensk mark varav två gånger efter andra världskriget. Första tillfället var under Stockholms-OS den 8 juli 1912 då tre världsrekord noterades – 4×100 m, 800 m och märkligt nog också 880 yards i samma lopp. Men räknar man OS-grenar så var det alltså två.
Andra tillfället var också på Stadion – den 26 juli 1934 – i form av 14,3 på 110 m häck (Percy Beard, USA) och 50,6 på 400 m häck (Glenn Hardin, USA).
Tredje gången var i Eskilstuna 1950.
Den magiska kvällen på Tunavallen
Genom åren har det arrangerats många friidrottsgalor på Tunavallen mitt i stan som var ortens friidrottsarena fram till 2001. De första Tunavallsspelen arrangerades efter London-OS 1948 och den bästa galan två år senare då det sattes två världsrekord inom loppet av en kvart!
Det var den 22 augusti 1950 och över 7000 åskådare såg George Rhoden från Jamaica springa 400 m på 45.8. Därmed underskred han gällande världsrekord med en tiondel. Tunavallen hade då en varvlängd på hela 427 meter så han sprang inte ett helt varv. Efter loppet tackade Rhoden vaktmästaren Filip Person för den utmärkta skötseln av banan som då bestod av kolstybb som måste vattnas och sladdas för att bli hård och fin.
George Rhoden vann bland mycket annat OS-guld på 400 m i Helsingfors 1952 och rankas som världens sjunde bäste 400 m-löpare i boken World’s Greatest in Athletics som kom ut i december 2015.
Andra världsrekordet på en kvart
Strax efter 400 m-loppet började kultävlingen som hade fyra startande där amerikanen Jim Fuchs fick på 17.81 i första stöten vilket bara var nio centimeter från det världsrekord han noterat i Visby två dagar tidigare. Det följde han upp med 17.95 i andra omgången och därmed var kvällens andra världsrekord ett faktum. Den kvällen var det många Eskilstuna-bor som gick hem med ett minne för livet!
Nära en ny dubbel
1952 arrangerades galan direkt efter Helsingfors-OS och det var åter fina startfält vilket lockade hela 10.442 personer till Tunavallen men det blev inget världsrekord den gången. Det blev det däremot året efter och det var ytterst nära att det också blivit två, om än inte i olympiska grenar.
Inför 6200 åskådare rusade amerikanen Mal Whitfield 1000 m på 2:20.8 – fyra tiondelar under Stanislav Jungwirths ett år gamla rekord. Men den största prestationen kom en timme senare då Whitfield även ställde upp på 400 m och satte amerikanskt rekord med 45.9. Det var bara tiondelen från det världsrekord som George Rhoden noterat tre år tidigare på samma arena och som kom att stå sig i fem år. Några år senare – 1958 – satte Dan Waern sitt första av tre världsrekord på 1000 m där det sista, 2:17.8, stod sig i 57 år tills Johan Rogestedt i somras förbättrade det med 13 hundradelar.
Och fjärde världsrekorddubbeln på svensk mark?
Det var under VM i Göteborg 1995 då britten Jonathan Edwards satte världsrekord i tresteg i såväl första som andra hoppet – 18.16 respektive 18.29. Det märkliga är att även det skedde inom loppet av en kvart! Rekordet står sig dessutom fortfarande vilket även gäller det kvinnliga trestegsrekordet – Inessa Kravets 15.50 – som sattes tre dagar senare. Totalt noterades det fyra världsrekord under VM på Ullevi, det fjärde var Kim Battens 52.61 på 400 m häck.
/Jonas Hedman
