Mondo Duplantis, Daniel Ståhl och Perseus Karlström är sedan flera år stabilt etablerade i den absoluta världseliten i sina grenar. Det underströks när den amerikanska facktidskriften Track&Field News nu publicerat sin klassiska världsranking för 2024. A. Lennart Julin summerar och analyserar den svenska rankinginsatsen och sätter trion i ett historiskt perspektiv.
Mondo toppar förstås stav medan det denna gång blev femteplatser för Daniel i diskus och Perseus på 20 km gång. Daniel debuterade på rankingen – som omfattar topp-10 i varje gren – redan 2015, Mondo klev in 2017 medan Perseus debuterade 2019.
TFN:s världsranking är en tradition som sträcker sig ända tillbaka till 1947 (för män) så årets upplaga är den 77:e i ordningen (den ställdes in coronaåret 2020) och skiljer sig på flera sätt från Internationella Friidrottsförbundets ganska sentida namne:
Så skiljer sig rankingsystemen
+ TFN rankar prestationerna under det specifika kalenderåret medan World Athletics (WA) har en kontinuerligt rullande ranking som omfattar de senaste 12 månaderna (och ibland litet till faktiskt).
+ TFN utvärderar de aktivas kompletta tävlingsår utifrån tre kriterier (i prioritetsordning): Meriter (= placeringar i mästerskap och andra ”tunga” tävlingar), inbördes möten och resultatnivå.
WA har däremot en komplex matematisk metod där man räknar på de aktivas endast fem (t o m färre i några grenar) bästa tävlingar under hela perioden genom att sätta poängvärden på dels resultatet dels en sammanvägning av placeringen och tävlingens dignitet.
OS viktigast men inte allt
Ett år som 2024 är förstås OS det i särklass viktigaste för TFN-rankingen och de flesta grenarna toppas mycket riktigt av olympiska mästarna. Men OS-guld är ingen garanti för toppranking genom att man som sagt tittar på de aktivas hela säsonger. Därför är Jakob Ingebrigtsen 1:a på 1500m – där han blev 4:a på OS – men 2:a på 5000m – där han vann OS.
Av vinnarna i Paris blev bland männen Jakob (5000m), Cole Hocker (1500m), Tamirat Tola (marathon) och Roje Stona (diskus) 2:or, Markus Rooth (tiokamp) 3:a och Arshad Nadeem (spjut) 5:a. Bland kvinnliga OS-mästarna rankades Sifan Hassan (marathon) och Yang Jiayu (20 km gång) 2:or, Masai Russell (100m häck) och Yemisi Ogunleye (kula) 3:or.
Totalt domineras rankingen förstås av USA men även denna stormakt har luckor i repertoaren. Allra mest anmärkningsvärt är att man saknas helst på topp-10 i traditionella paradgrenen manlig längd. Fast samtidigt står man för fyra av topp-6 i kvinnlig längd.
För ett land som Sverige svänger antalet rankade ganska mycket mellan åren. Under 2000-talet har vi snittat fyra per år med 11 st 2007 och två stycken 2012 som max och min. Nu blev det alltså tre och man kan fundera på vilka som nu var nära att komma med.
Vanessa nära, nära
Närmast bör OS-femman Vanessa Kamga ha varit men för henne var problemet att hon fick det stora lyftet litet för sent. Framförallt för Diamond League där de fyra kvaltävlingarna avverkades redan 27 april, 25 och 30 maj samt 7 juli.
Detta samtidigt som det ju lossnade på allvar för Vanessa just först i början på juli: Ingen tävling över 63 förrän 6 juli men därefter snittade hon runt 63½ på resterande tio tävlingar. Problemet var att det då tyvärr var alldeles för få högstatustävlingar kvar i den internationella kalendern.
Hur nära Vanessa ändå var att komma med förstår man av att fem av de tio på listan vid åtminstone något tillfälle under 2024 hade sett sig besegrade av Vanessa. Med det och den imponerande OS-insatsen i bagaget borde Vanessa rimligen i år få chansen direkt i Diamond League. (Även i år ligger de fyra DL-kvaltävlingarna tidigt i kalendern – mellan 26 april och 5 juli.)
Andreas K också nära
Vid sidan av Vanessa bör Andreas Kramer också ha funnits med länge i rankingdiskussionen. Han gjorde ju en säsong av en kaliber – två lopp på 1:43 och ytterligare sex på 1:44 – som alla normala år skulle ha räckt. ”Problemet” var att hela grenen fick ett brutalt lyft 2024:
2022 och 2023 toppade man världsstatistiken på 1:43:26 resp 1:42.80 – resultat som 2024 hade gett 14:e resp 12:e plats. På dessa tre år har antalet löpare under 1:42 gått från noll till noll till fem och antalet under 1:43 från noll till två till tolv.
Trots den standardhöjningen var det faktiskt så att Andreas 2024 flyttade fram sin placering statistiskt rejält, från 24:a resp 28:a upp till 13:e. Så att 2024 var Andreas hittills bästa år i karriären handlade inte bara om att han gjorde bättre tider utan också om att han avancerade positionsmässigt.
Stefan bäst genom tiderna
Med TFN-rankingens långa historia – täcker alltså in drygt trekvarts sekel – kan det vara intressant att sätta in årets tre rankade i ett historiskt sammanhang. Räknar man placeringspoäng enligt 10-9-8-skalan ser topplistan t o m 2024 ut så här:
För Daniel, Mondo och Perseus skall man observera att de oförskyllt tappade ett år när rankingen 2020 pausades p g a coronan. Både Daniel och Mondo visade sådan suverän form det året att de med allra största sannolikhet hade toppat rankingen – vilket skulle ha gett dem 10 poäng ytterligare – även om det aldrig blivit någon pandemi.
Vad gäller Perseus så har han i nuläget 37 poäng efter att på 20 km ha rankats i intervallet 3-5 varje år (med undantag alltså för 2020) från 2019 och framåt.
Tabellen ovan ger även en tydlig illustration till att höjdhoppet med fyra på topp-11 har varit vår internationellt klart starkaste gren – i betydelsen aktiva med långa karriärer i den yppersta eliten – under perioden efter Andra världskriget. Kvartetten Stefan, Patrik, Kajsa och Stickan står ju för tillsammans 40 år på rankingen med snittplaceringen 4:a.
/A. Lennart Julin
Läs mer:
• Vilka var världens bästa friidrottare 2024?
