Sportjournalisten, statistikern och olympiahistorikern Ove Karlsson har gått bort. Han hade ett stort och brett kunnande om många sporter där friidrott stod i första ledet och hans engagemang för vår sport inspirerade många i såväl Sverige som utomlands.
Ove föddes 1944 i Ödeshög nära Vättern och flyttade till Stockholm som 19-åring 1963 där han fick jobb på klassiska Idrottsbladet som skrev om all typ av sport. Det blev början på en yrkeskarriär i idrottens tjänst som varade livet ut – 57 år. På Idrottsbladet jobbade han 1964–66 tillsammans med arbetskamrater som Sven Lindhagen, Bo Hansson och Tommy Engstrand. Därefter fortsatte han på nyhetsbyrån Associated Press (AP) 1967-71, Riksidrottsförbundets tidning Svensk Idrott 1971-76 och sedan 16 år på Strömbergs/Brunnhages Förlag som gav ut Idrottsboken, Olympiaboken mm. 1991 blev han frilans i det egna företaget Sportfakta.
Speciellt möte på Universiaden 1965
På Universiaden i Budapest 1965 träffade han Vera. Året efter var det friidrotts-EM i samma stad och Ove kom dit igen. 1968 gifte de sig, Vera flyttade till Stockholm och 2018 firade de guldbröllop.
Ove medverkade i en rad böcker och tidskrifter under sitt långa yrkesliv – bland annat Nationalencyklopedin, Faktakalendern, Guinness rekordbok, årsboken FRIIDROTT och Blå boken – årsboken som Sveriges Centralförening för Idrottens främjande givit ut i mer än hundra år. Han var med i radio- och teveprogram och anlitades regelbundet som domare och konstruktör av sportfrågor i olika sammanhang.
Framstående OS-historiker
Ove arbetade under flera decennier för Sveriges Olympiska Kommitté med dess medieguider mm. Han bidrog också med betydelsefullt arbete för forskningen kring den moderna OS-historien och var initiativtagare till både Sveriges Olympiahistorikers Förening som bildades 1986 och den internationella motsvarigheten IOH, International Society of Olympic Historians 1991.
Bland de böcker han gav ut märks ”OS – historia och statistik” tillsammans med Sune Sylvén, en sommar- och en vinterbok.
Friidrotten hade en speciell plats
En av alla tidskrifter Ove medverkade i var FRIIDROTT – Svenska Friidrottsförbundets officiella organ – där han under vinjetten Backspegeln hade en egen sida åren 1994–2001. Där skrev han notiser med historisk inriktning om allt som hade direkt eller indirekt koppling till friidrott.
OS-medaljören som blev nobelpristagare, flest landskamper, publikrekord för friidrott, flest världsrekord på en dag, höjdhopp i förhållande till den egna kroppslängden, längst tid mellan världsrekord, stora rekordförbättringar o s v. Totalt medverkade Ove i 71 utgåvor och skrev över 500 notiser som bjöd på både nöje och kunskap i en utmärkt mix.
Organiserade och inspirerade
Under sina år på Idrottsbladet på 1960-talet införde Ove korta rapporter om internationell friidrott och det kom att intressera och inspirera en då 16 år ung A. Lennart Julin. Några år tidigare hade Ove fått kontakt med Rooney Magnusson som han 1965 anlitade för att sammanställa den svenska årsstatistiken som då började tryckas i A5-format och fick namnet Sverige-Bästa.
Initierade SFIF:s statistikkommitté
1972 bjöd Ove och Rooney in friidrottsstatistiskt intresserade personer från hela Sverige till ett möte på Strömsborg i Stockholm i Riksidrottsförbundet dåvarande lokaler. Ett femtontal personer kom och mötet ledde till att Svenska Friidrottsförbundets statistikkommitté bildades i mars 1973. I kommittén kom förutom Rooney och A. Lennart Julin bl a även Owe Fröberg och Bengt Holmberg att ingå.
Bengts intresse för att sammanställa årsbästalistor långt tillbaka i tiden fick en avgörande skjuts när Ove 1985 hjälpte till så att han fick låna hem en stort antal inbundna årgångar av Idrottsbladet. Det resulterade i bl a boken ”Sverigebästa genom tiderna” som kom ut första gången 1998 och sedan i en uppdaterad upplaga 2009.
Det är ingen tvekan om att Ove vid sidan av alla artiklar och statistiska sammanställningar också gjorde organisatoriska insatser som varit till nytta för friidrotten.
Hjälpsam och generös
Ove var alltid hjälpsam och generös med sin stora kunskap. Han tog sig tid, svarade på frågor och delade verkligen med sig till alla som hade frågor om idrottens fascinerande värld. Det gällde inte bara svenska förfrågningar utan också från hans stora internationella kontaktnät.
Undertecknad hade förmånen att inte bara ha Ove som arbetskollega utan också vän i över 30 år. En annons för friidrottsböcker gjorde att vi träffades första gången 1989 och det kom att följas av ett närmast oändligt antal samtal om och kring idrott och journalistik i stort och smått.
Ove gick bort i sviterna av Covid-19 den 24 april, dagen före sin 77-årsdag, och sörjs närmast av hustrun Vera, sönerna Peter och Anders, tre barnbarn och två bonusbarnbarn.
/Jonas Hedman
