De 31:a Olympiska spelen var på många sätt fantastiska där friidrotten bjöd på tio dagar med massor av spännande dueller och prestationer som kommer finnas kvar på näthinnan länge, inte minst de tre världsrekorden. Här följer tio ögonblick som gjorde extra starkt intryck redaktör Hedman.
1) Wayde van Niekerk – världsrekord 43.03 på 400 m
Den 24-årige sydafrikanen lyckades slå ett av tabellens bästa världsrekord då han underskred Michael Johnsons 17 år gamla 43.18 från VM i Sevilla 1999 med 0.15. Detta trots att Van Niekerk rapporterades ha haft skadeproblem under sommaren och dessutom fick ytterbanan och alltså fick springa loppet i blindo. Och han såg inte konkurrenterna en enda gång efter att ha passerat 200 m på 20.5 och 300 m på 31.0.
Tuffaste konkurrenterna LaShawn Merritt och Kirani James fanns på bana fem respektive sex och såg ut att närma sig med 80 meter kvar men då kopplade Van Niekerk på turbon och vann med hela 0.73.
Läs mer om det Van Niekerks fantastiska världsrekord
2) Tredje sprinttrippeln för Usain Bolt
Den fantastiske Jamaica-löparen fyllde 30 år på spelens sista dag och firade det med att dagen före ta sin ”treble treble” – det vill säga vinna 100, 200 och 4×100 m i tre OS i rad. Ingen annan har lyckats vinna de tre grenarna ens i två spel och med nio OS-titlar gick Bolt nu upp lika med USA:s Carl Lewis (nio guld i sprint-längd 1984–1996) och finländaren Paavo Nurmi (nio guld på långdistans 1920–1928).
Läs mer om Usain Bolts fantastiska bedrift i Rio
3) Mo Farahs dubbla dubbel – kopierade Lasse Virén
Med sin förödande spurt har britten Mo Farah, 33, vunnit alla globala mästerskapstitlar som stått på spel på 5000 och 10 000 m de senaste fyra åren. Noga räknat handlar det om åtta guld i VM och OS (plus ett på 5000 m 2011) och i Rio vann han sitt fjärde OS-guld trots fall på 10 000 m.
I Rio blev det bra fart i båda finalerna men Farah hade ändå kraft att avsluta med 52.83 (5000 m) respektive 55 sekunder (10 000 m) på slutvarven. Därmed blev han den andre i OS-historien att ta en dubbel långdistansdubbel. Den förste var finländaren Lasse Virén som vann båda distanserna 1972 och 1976.
Läs mer om Mo Farahs suveräna segrar
4) Världsrekord på 10 000 m – 29:17.45 av Almaz Ayana
Etiopiens Almaz Ayana vann VM-titeln på 5000 m i Peking 2015 i stor stil och följde upp med att första friidrottsdagen i Rio sätta ett fantastiskt världsrekord på 10 000 m. Efter 14:47.1 på första halvan sololöpte hon den andra på 14:30.4 vilket var under det då gällande olympiska rekordet på 5000 m!
Med 29:17.45 slog hon det nästan som omöjligt betraktade kinesiska världsrekordet på 29:31.78 från 1993 och gjorde det med hela 14 sekunder.
Mer om Almaz Ayanas världsrekord på 10 000 m
5) Elaine Thompsons suveräna sprintdubbel – 10.71/21.78
Jamaicas Elaine Thompson slog igenom som 23-åring på VM 2015 då hon tog silver på 200 m på lysande 21.66, blott 0.03 bakom den jämnåriga Dafne Schippers. I Rio hade Thompson tagit ett utvecklingssteg till och vann båda sprinterdistanserna i suverän stil tack vare 10.71 och 21.78. Det innebar segermarginaler på 0.12 respektive 0.10 där Schippers var tvåa i sistnämnda lopp.
6) Guld och olympiskt rekord för Thiago Braz Da Silva
Den 22-årige brasilianaren hade allt stöd man kan tänka sig av hemmapubliken (pressen att ta guld i stav hade hans 13 år äldre landsmaninna Fabiana Murer) och trots att han hade tuffast tänkbara motstånd av världsrekordhållaren och olympiske mästaren Renaud Lavillenie så överträffade han alla förväntningar.
5.93 i andra försöket innebar brasilianskt rekord men han låg bara tvåa och stod över 5.98! Den höjden klarade Lavillenie men när Thiago gled över 6.03 direkt så innebar det guld inför en begeistrad hemmapublik. Samma publik buade ut Lavillenie såväl under tävlingen som under prisutdelningen vilket är oförlåtligt.
7) Anita Wlodarczyks världsrekordkross med 82.28
Att Polens världsrekordhållerska i slägga, Anita Wlodarczyk, var favorit till guldet i Rio var nog de flesta överens om och som hon vann! 80.40 i andra omgången var tidernas tredje längsta kast och i påföljande kast kom träffen med stort T i form av 82.29 – hela 1.21 längre än hennes eget ett år gamla världsrekord! Wlodarczyk avslutade sedan med 81.74 (världens näst längsta genom tiderna) och 79.60 som är ett resultat som bara hon själv överträffat. Segermarginalen blev otroliga 5,5 meter.
Mer om Wlodarczyks världsrekord 82.29
8) Tre 22-metersstötar av Ryan Crouser
Amerikanen Joe Kovacs var favorit till guldet men det var hans landsman Ryan Crouser, 23, som fullständigt stal showen. Trots att han gjorde olympisk debut agerade han som ett rutinerat proffs och hade tävlingens fyra längsta stötar. Efter en mjukstart med 21.15 i första kom världsårsbästat och personliga rekordet 22.22 i andra, 22.26 i tredje och olympiska rekordet 22.52 i näst sista! Därmed blev segermarginalen hela 74 centimeter. Bara en gång tidigare har en kulstötare varit så stabil på en så hög nivå i en OS-final och det var Östtysklands Ulf Timmermann i Söul 1988.
9) 400 m-thrillern mellan Miller och Felix
USA:s Allyson Felix vann OS-titeln på 200 m i London 2012 och var i Rio ute efter guldet på dubbla distansen. Tack vare sin sedvanligt starka avslutning såg det ut att lyckas men Bahamas Shaunae Miller insåg allvaret och kastade sig brutalt på slutet och lyckades nå mållinjen först på personliga rekordet 49.44. Felix var 0.07 efter men fick plåster på såren några dagar senare i och med gulden på 4×100 och 4×400 m.
10) Tianna Bartoletta vann längdduellen
Den kvinnliga längdfinalen fick en avslutning värdig vilket thrillerfilm som helst eftersom tävlingens sex längsta hopp kom i de två sista omgångarna. Regerande olympiska mästarinnan Brittney Reese tog ledningen med 7.09 i näst sista omgången vilket VM-ettan Tianna Bartoletta svarade på med 7.17. I sista flög Reese långt igen, men inte tillräckligt långt – två centimeter fattades! Bronset tog Serbiens Ivana Spanovic på 7.09 i vad som var en av OS-historiens mest spännande längdfinaler.
/Jonas Hedman
