Den 7–12 juni arrangeras friidrotts-EM i Rom och det blir andra gången mästerskapet genomförs på Olympiastadion i den eviga staden. Då i september 1974 var en 26-årig A. Lennart Julin på sitt första internationella utomhusmästerskap och han är på plats även denna gång.
Under 50 år har friidrottsexperten A. Lennart Julin, 76, avverkat 50-talet friidrottsmästerskap på plats och vid nästan alla tillfällen som skrivande journalist, radio- eller TV-kommentator.
Det hela började med att han var med och bildade Svenska Friidrottsförbundets statistikkommitté 1973 där han var den drivande att organisera och genomföra arbetet.
”Fruktansvärt varmt”
Allra första mästerskapet Lennart åkte på var inne-EM i Göteborg i mars 1974 och ett halvår senare fick han för sitt ideella uppdrag i statistikkommittén resa och uppehälle betalt till EM i Rom.
– Jag minns att det var fruktansvärt varmt och ingen skugga eftersom Olympiastadion då saknade tak. Jag hade ingen ackreditering utan vanlig biljett och satt på olika platser ganska högt upp på bortre långsidan, säger Lennart.
Tidernas ryck
På inne-EM i Göteborg 1974 vann Jugoslaviens Luciano Susanj 800 m efter ett enormt slutvarv på den 193 meter långa banan i Scandinavium och vann överlägset.
– I sista kurvan kändes det som att han var uppe och sprang på reklamskyltarna. I Rom ett halvår senare upprepade han det hela i vad jag skulle kalla tidernas ryck. En brutal acceleration sista 200 meterna där han sprang ifrån tvåan Steve Ovett med 1,5 sekund och vann på mästerskapsrekordet 1:44.07.
– Det är väldigt ovanligt med denna typ av ryck på 800 m eftersom det oftast går fort från början och det på slutet handlar om att tappa så lite fart som möjligt.
Brendan överrumplade alla
I Samväldesspelen på Nya Zeeland i januari 1974 hade britten Brendan Foster överraskat alla på 5000 m med ett ryck mitt i loppet som resulterade i seger.
– I Rom brände Foster av ett varv på 60 sekunder drygt halvvägs in i loppet och det var bara dubble OS-mästaren Lasse Virén som försökte följa. Men hans form var för dålig så han backade ner i klungan för att spara sig till spurten. Det slutade med ett nytt guld för Foster som vann med sex sekunder på 13:17.
– Efteråt fick han frågan om det inte var jobbigt att rycka så tidigt och svarade: ”Det är ett helvete, men jag fick i allafall bestämde själv när det skulle ske. De andra fick oroa sig hela tiden”. Brendan Foster stod för ett taktiskt mästerverk på EM 1974, säger Lennart.
Två svenska medaljer
Det svenska facit i Rom blev två medaljer och ytterligare sex topp-8-placeringar. Medaljerna tog Anders Gärderud med silver på 3000 m hinder och Ricky Bruch med brons i diskus.
– Anders satte två år tidigare världsrekord och var favorit. Han körde en långspurt där enbart Bronislaw Malinowski orkade följa och denne pressade sig några tiondelar före på upploppet till seger 8:15.04. Det var bara dryga sekunden över Ben Jipchos världsrekord från året före. Anders slutade tvåa på 8:15.41.
Kom inte till prisutdelningen
Ricky Bruch var bronsmedaljör i München-OS två år tidigare och tog nu åter brons. Detta bakom finländaren Pentti Kahma och OS-mästaren Ludvik Danek.
– Men Ricky dök aldrig upp på prisutdelningen av någon anledning vilket han fick mycket kritik för i media.
Av de fyra svenskorna tog sig 18-åriga Linda Haglund till semifinal efter att ha skadat sig i en omstart och inte kunnat göra sig själv full rättvisa.
– På 800 m satte Gunilla Lindh svenskt rekord i försöken med 2:02.29 och stod sedan över finalen för att satsa på 1500 m där hon ansåg sig hade bättre chanser till en framskjuten placering. Men hon blev magsjuk inför finalen där hon slutade elva på 4:17, åtta sekunder från pers.
Magsjuka tiokampare
De tre tiokamparna Raimo Pihl, Rulle Beckman och Lennart Hedmark delade rum med kulstötaren Hans ”Honta” Höglund och blev alla magsjuka.
– Det var ganska vanligt att åka på det i sydeuropa på 1970-talet och det drabbade alla fyra hårt. ”Honta” åstadkom bara 17 meter i kulkvalet, Hedmark bröt efter tre grenar, Beckman efter fyra och Pihl efter sju.
Uffe var favorit på 1500
På 1500 m var Uffe Högberg en guldkandidat med en bra spurt som främsta vapen. En dryg månad före EM vann han i landskampen mot Storbritannien på Stockholms Stadion genom att sätta svenskt rekord med 3:36.56, 17 hundradelar före Anders Gärderud.
– Men i den inledningsvis ganska långsamma EM-finalen hamnade han först efter ett varv och kunde inte riktigt bestämma sig för hur han skulle göra och blev kvar där. Och på sista varvet sprang nästan alla förbi och Uffe blev till slut nia, 1,4 sekunder från bronset, med Gunnar Ekman placeringen efter.
– Uffe var i sitt livs form den sommaren men taktiskt fungerade det inte den gången. Taktik är att ha en plan som gynnar en själv och att ta initiativ för att iscensätta den.
Isakssons hårfina guldmiss
I stavfinalen hade Kjell Isaksson, världsrekordhållare med 5.55 1972, inte jättestora förväntningar på sig men var likväl väldigt nära att vinna.
– Han hade det jobbigt på 5.30 men var sedan otroligt nära att klara i första på 5.35. Han var nere i bädden innan ribban kom efter. Till slut togs både guld och silver på 5.35 av de som tog höjden i andra medan det blev en sjätteplats för Isaksson.
– Från Rom 1974 minns jag också den fina affischen med grönt i tre nyanser. Den har jag haft på väggen hemma sedan jag flyttade till min nuvarande lägenhet 1988.
Mycket har hänt på 50 år
1974 bestod den svenska EM-truppen av 32 aktiva varav fyra kvinnor. Det kan jämföras med 62 i årets trupp där i princip hälften är kvinnor.
För 50 år sedan bestod det kvinnliga EM-programmet av 15 grenar att jämföra med 26 idag. Mycket har som sagt hänt på ett halvt sekel.
50-talet mästerskap
EM i Rom blir Lennart 14:e europamästerskap utomhus på plats sedan 1974 vilket betyder att han bara missat två.
– I Zürich-EM 2014 var jag inte pigg utan kommenterade för TV4 från Stockholm och i München 2022 sände vi inte så då åkte jag inte, säger Lennart.
Det har arrangerats 18 VM utomhus sedan 1983 och Lennart har sett 15 av dem på plats.
– Daegu 2011 missade jag på grund av sjukhusvistelse och 2019 och 2022 sände inte TV4.
Han har sett alla fyra OS 1984–1996 på plats då han kommenterade för Sveriges Radio.
Lägg till det omkring 15 inomhusmästerskap så handlar det om ett 50-tal. Det har genom åren också blivit många VM och EM för juniorer.
Hur många medaljer tar Sverige denna gång?
– Vi har tre givna medaljkandidater i Mondo Duplantis i stav, Daniel Ståhl i diskus och Perseus Karlström på 20 km gång. Utöver dem har Andreas Almgren en bra chans på 10 000 m.
Oftast har Lennart haft specifika jobbuppdrag som skrivande journalist eller kommentering för radio eller TV, men denna gång är han på plats i egen regi utan ett specifikt uppdrag och ska bara njuta av fin friidrott. Precis som när han var här för första gången för 50 år sedan!
/Jonas Hedman
