När friidrotten i Tokyo inleddes natten till fredagen svensk tid så visade guldfavoriten Daniel Ståhl samma fina form som tidigare i sommar. Inför tomma läktare skickade han i första kastet iväg diskusen 66.12 och var klar för final. Stor glädje eftersom träningskompisen Simon Pettersson också fixade en finalplats tack vare 64.18 i sista.
Det var 31 grader varmt och 87 procents luftfuktighet på Tokyos Olympiastadion när Daniel Ståhl inledde med att dra de två uppvärmningskasten i högra burgaveln. Ingen bra start men när det verkligen gällde så var han säkerheten själv och landade diskusen på 66 m-linjen som innebar direktkval. Bästa möjliga start för Daniel som kastade längst av alla i första kvalgruppen där han följdes av Andrius Gudzius, 65.94, och Matthew Denny, 65.13.
– Skönt att klara kvalgränsen i första, jag kastade det som krävdes. På uppvärmningen stod jag lite fel, det var därför den tog i buren. Men det var ingen fara, jag justerade bara lite, säger Daniel till Discovery.
– Nu hoppas jag att också Simon Pettersson går till final, avslutade Daniel som kramade om finländske hinderlöparen Topi Raitanen i den mixade zonen som också kvalade in till final.
Medaljfavoriten illa ute
I första kvalgruppen var en av medaljfavoriterna, Österrikes Lukas Weisshaidinger, illa ute efter att ha skickat första kastet utanför vänstra sektorlinjen och även fått ogiltigt i andra. Men med 64.77 i sista fixade han av allt att döma en finalplats i en kvalitetsmässigt riktigt bra första kvalgrupp där fem man kastade över 64 meter.
Första gången på 85 år
I andra kvalgruppen imponerade den unge medaljkandidaten Kristjan Ceh med 65.45 i första och kastade längre än Daniels 66.12 i andra men det var röd flagg. Simon Pettersson inledde med 60.62 följt av 59.47 i andra. Riktigt nervöst inför sista alltså där han fick på 64.18 och därmed gick vidare som två i gruppen och sjua totalt. 62.93 krävdes för att bli en av de tolv finalisterna. Hässelbykastaren gör sitt fjärde mästerskap sedan debuten i London-VM 2017 och har nått final i samtliga. Daniel debuterade i EM i Zürich och tog sig då inte vidare och därefter bara missat final en gång, i OS 2016 då han var 42 cm från topp-12. Till final gick även Norges Ola Stunes Isene som tia på 63.26.
För första gången sedan Berlin-OS 1936 har Sverige nu två diskuskastare i OS-final Stort! Då var Gunnar ”Kinna” Bergh sjua på 47.22 och Åke Hedvall åtta på 46.22.
Diskusfinalen äger rum på lördag klockan 13.15 svensk tid.
Tufft för hinderkillarna
Sverige hade fullt lag med tre man på 3000 m hinder som alla satt personliga rekord denna sommar – Vidar Johansson med 8:18, Emil Blomberg med 8:20 och Simon Sundström med 8:21. Det var tre heat där det handlade om att vara topp-3 eller ha någon av de därutöver sex bästa tiderna för att nå final.
Snabbt hela vägen i Vidars heat
Vidar sprang i det första där farten blev hög från start med 2:42 på första kilometern och då låg Sävedalen-löparen tolva, tiotalet meter bakom täten. Det gick fort hela vägen längst fram där Etiopiens Lamecha Girma vann på 8:09.83 före Japans Ryuji Mura som satte nationsrekord med 8:09.92 och Kenyas Benjamin Kigen 8:10.80.
Vidar kom i mål som tia på 8:32.86 i den 31-gradiga värmen vilket var otillräckligt för final. Tiden var ändå tio sekunder snabbare än det personliga rekord som gällde när säsongen började, men också hans långsammaste för året i vad som var hans sjunde lopp i år. 14 sekunder fattades till hans månadsgamla personbästa på 8:18.31
– Det var ett tungt lopp i värmen. Kroppen har känts bra före men OS är speciellt och jag krigade så mycket jag kunde. Jag tar med mig mycket lärdomar för framtiden och i Paris om tre år hoppas jag vara med och kriga om placeringarna på allvar, säger Vidar Johansson till Discoveryplus.
Han togs ju ut till Tokyo på framtidskriteriet.
Hårda bud i den tryckande värmen
I andra heatet sprang Hässelbys Emil Blomberg och scenariot blev likvärdigt med Vidars lopp. Täten passerade 1000 meter på 2:45 med Emil bland de sista och han blev till slut trettonde man på 8:39.57. Vann gjorde Kenyas Abraham Kibiwot på 8:12.25.
– Det var ganska tungt från start. Tryckande värme och kvavt, tuffare än vad jag trott. Men det var flera som väggade, vissa klarar värmen bättre än andra, säger Emil till Discovery, säger Emil.
Simon Sundström snabbaste svensk
Det tredje och sista heatet öppnade klart långsammast med 2:52 på första kilometern. Lidingös Simon Sundström hängde med i bakre delen av klungan långt in på sista kilometern och var elva med kontakt ut på sista varvet.
Där tryckte en av favoriterna, Marockos Souifiane El Bakkali, på och vann på 8:19.00. Simon kunde inte hänga med på slutvarvet och nådde målet som tia på 8:29.84. Fram till tredjeplatsen, som inneburit avancemang, fattades tio sekunder.
Finskt rekord
I de kvinnliga 800 m-försöken gjorde Finlands Sara Kuivisto sitt livs lopp och låg tvåa till bara några meter från mål men blev till slut fyra. Men gick ändå vidare till semifinal efter att ha satt personbästa med en halvsekund och förbättrat det 30 år gamla finska rekordet med 44 hundradelar. Det tillhörde Tuuli Merikoski-Silius på 2:00.59 sedan 1991 då Sara ännu inte var född. Sara var faktiskt den blott andra finskan att tävla i OS på 800 m.
Landsmannen Topi Raitanen, 25, har ett personligt rekord på 3000 m hinder på 8:16.57 från i fjol och ett årsbästa på 8:19.57 och gjorde ett suveränt lopp i det tredje och sista försöksheatet. Han var den som spurtade bäst bakom suveräne El Bakkali och nådde målet som tvåa på årsbästat 8:19.17 och gick till final på placering.
– Det kändes bra och jag hade en bra spurt på slutet och kunde placera, säger Topi Raitanen.
Warholm enkelt till semi
I 400 m häck-försöken imponerade norske världsrekordhållaren (46.70) Karsten Warholm genom att på bana sju enkelt vinna sitt heat avstannande på 48.65.
/Jonas Hedman
Resultat
M Diskus kval
M 3000 m hinder försök
