OS i Rio de Janeiro blir de 31:a sommarspelen (extraspelen i Aten 1906 oräknade) och Sverige har varit med i alla utom St. Louis 1904. Totalt har Sverige tagit 82 medaljer i friidrott – 76 för män och 6 för kvinnor och av dessa är 17 guld. Av de sammanlagt 82 medaljerna har 13 hemförts de senaste 64 åren, det vill säga sedan 1952, men det är tolv år sedan senast.
Då stod Carolina Klüft, Christian Olsson och Stefan Holm för en av de största prestationerna i modern svensk OS-historia genom att ta tre guld inom ett dygn! Om det och övriga tio blågula medaljer de senaste 64 åren handlar denna text.
2004 Aten, GRE
Guld Stefan Holm, höjd, 2.36
Guld Christian Olsson, tresteg, 17.79
Guld Carolina Klüft, sjukamp, 6.952
Tre guld på 24 timmar var insatser av historiska nivåer. Carolina Klüft, 21, var helt överlägsen i sjukampen på lördagskvällen den 21 augusti och vann med över femhundra poäng på 6.952. Och på söndagen vann Christian Olsson trestegsfinalen på det ännu gällande svenska rekordet 17.79 följt av Stefan Holms gastkramande höjdfinal. Stefan låg bara fyra inför tredje och sista försöket på 2.34 men klarade och tog sedan 2.36 direkt och säkrade guldet.
2000 Sydney, AUS
Brons Kajsa Bergqvist, höjd, 1.99
Efter en fotskada under sommaren hittade Kajsa formen på plats i Australien och tog 2.00 i en tävling just före spelen. I finalen tog hon de fyra första höjderna till och med 1.96 i första försöket och ledde tävlingen. Sju tjejer återstod när ribban höjdes till 1.99 där Kajsa rev grovt i första men klarade i andra. Efter en rivning på 2.01 sparade hon två hopp till 2.03 för att kunna utmana Jelena Jelesina och Hestrie Cloete om guldet men lyckades inte.
1996 Atlanta, USA
Guld Ludmila Engquist, 100 m häck, 12.58
Ludmila satte svenskt rekord med 12.47 redan i kvartsfinalen och var guldfavorit i finalen där hon dock inte fick till något topplopp. Fransyskan Patricia Girard-Leno ledde första halvan innan Sloveniens Brigita Bukovec tog över och det var först på de allra sista meterna som Ludmila hann ikapp och förbi med den minsta av marginaler – en hundradel! Guldet var Sveriges första på damsidan i OS och den blott fjärde medaljen totalt.
1992 Barcelona, ESP
Silver Patrik Sjöberg, höjd, 2.34
Efter några mindre bra år hittade Patrik formen i Barcelona och var en av huvudpersonerna i en fantastiskt spännande final där de fem första stannade på 2.34. Javier Sotomayor tog höjden i första försöket och Patrik och ytterligare tre hoppare i andra. Alla rev sedan på 2.37 där Artur Partyka var närmast att klara. Det innebar silver för Patrik medan tre man delade bronset – Hollis Conway, Tim Forsyth och Artur Partyka.
1988 Söul, KOR
Brons (delat) Patrik Sjöberg, höjd, 2.36
Patrik var världstrea med 2.37 före OS medan färske världsrekordhållaren Javier Sotomayor saknades eftersom Kuba bojkottade spelen. Finalen innehöll 16 man varav inte mindre än tolv klarade 2.31. Patrik var en av fem som tog 2.34 och på 2.36 hoppade hela åtta man. Patrik klarade i andra men lyckades inte på 2.38 vilket innebar delat brons med Rudolf Povarnitsyn. Guldet gick till Gennadij Avdejenko som var ensam över 2.38.
1984 Los Angeles, USA
Silver Patrik Sjöberg, höjd. 2.33
Brons Kenth Eldebrink, spjut, 83.72
Patrik OS-debuterade 19 år gammal med att ta silver på 2.33 som var en tangering av hans svenska rekord. Han behövde två hopp på 2.33 vilket inte spelade någon roll i slutändan eftersom Dietmar Mögenburg var helt suverän och tog alla höjder till och med 2.35 i första försöket. Bronset tog Zhu Jianhua som tidigare under sommaren förbättrat sitt världsrekord till 2.39.
Kenth Eldebrink, tävlandes för Södertälje IF, hade året före blivit VM-sexa och satt svenskt rekord med 91.14 i Finnkampen med den spjutmodell som gällde då. I OS-finalen låg han åtta på 80.28 inför näst sista omgången där han fick på 83.72. Det innebar en tredjeplats bakom finländaren Arto Härkönen, 86.76, och britten David Ottley, 85.74.
1976 Montreal, CAN
Guld Anders Gärderud, 3000 m hinder, 8:08.02
Dramatiken i hinderfinalen i Montreal 1976 överträffas av få svenska idrottsögonblick. Anders Gärderud kom in på upploppet i knapp ledning före Frank Baumgartl och östtysken är på väg förbi över sista hindret då han faller. Gärderud spurtar mot guld och världsrekord där siffrorna 8:08.02 är något som många minns fortfarande 40 år senare. Guldet var Sveriges första i friidrott på 28 år.
1972 München, FRG
Brons Ricky Bruch, diskus, 63.40
Tidigare samma sommar hade Ricky tangerat världsrekordet med 68.40 på DN Galan på Stockholms Stadion men var inte känd som någon stortävlingarnas man. I München klarade han sig vidare till finalens tre sista omgångar tack vare 61.52 i tredje och sista. Han ökade sedan till 63.40 i femte kastet och var då bara decimetern bakom ledaren Jay Silvester. Avgörandet kom i sista rundan då Ludvik Danek förbättrade sig med nästan två meter till 64.40 och gick från fjärde till första plats.
1952 Helsingfors, FIN
Brons Gustaf Jansson, maraton, 2:26:07
Brons Ragnar Lundberg, stav, 4.40
Värmlänningen Gustaf Jansson ledde OS-maran i två mil innan Emil Zatopek, som vunnit 5000 och 10 000 m tidigare under spelen, kom ikapp. De hade sällskap till 35 km då tjecken drog ifrån och Gustaf fick på slutet också ge sig för argentinaren Rinaldo Corno. Zatopek vann på 2:23:02 och tog sitt tredje guld i spelen medan Corno hade 2:25:35 och Gustaf 2:26:07.
Ragnar Lundberg från IFK Södertälje var en av huvudrollsinnehavarna i stavfinalen som höll på i fem timmar. Man hoppade med stålstav och landade i en hög med sågspån och Ragnar blev den första av fem kvarvarande att ta 4.40. Det innebar en tangering av hans eget svenska rekord även om tangeringar då inte räknades som officiella rekord som de gör idag. Amerikanerna Bob Richards och Don Laz var ensamma om att ta 4.50 och den förstnämnde säkrade senare guldet med olympiska rekordet 4.55. ”Ragge” tog bronset tack vare färre rivningar på lägre höjder.
/Jonas Hedman
