När Johan Rogestedt i Sollentuna GP den 28 juni spurtade i mål på 3:36.58 så var det efter ett oerhört slutvarv på 55.7 men framför allt den tredje bästa svenska tiden genom tiderna och blott 0.09 från Johnny Krons tre decennier gamla svenska rekord. Här berättar Johan själv om sitt livs hittills bästa lopp som innebar personligt rekord med fantastiska 3.4 sekunder.
Dagen före loppet trodde Johans träningskamrat Meraf Bahta att Johan kunde göra 3:37 medan coach Ulf Friberg pratade om 3:38. Ingen av dem hade rätt eftersom klockan stannade på 3:36.58!
– Det var en oerhörd glädje när jag såg tiden. Första gången jag såg en klocka under loppet var med 200 meter kvar då den visade 3:08, då hann jag tänka att ”det här kommer att bli en bra tid!” Direkt efter första glädjeruset kom tanken ”det måste vara nära svenska rekordet …”, säger Johan.
Han var blott en tiondel ifrån.
– Det var andra gången jag missade ett svenskt rekord med liten marginal. I Globen 2015 var jag 0.11 från inomhusrekordet då jag gjorde 3:40.03, men det är inte riktigt läge att gnälla när man satt personligt rekord med över tre sekunder!
”Jag blev aldrig trött”
Det var perfekta förhållanden med 18 grader och vindstilla och Johan kände verkligen att chansen fanns att springa fort.
– Jag gillar Sollentunavallen och har två gånger tidigare haft perfekta lopp där. Första gången var 2011 då jag satte personligt rekord med 1:47.18 och så 2014 när jag blev ”hare” i andraklungan och drog fram till dåvarande personliga rekordet 1:46.34, säger Johan.
– 3:36-loppet var ett sånt race där jag aldrig reflekterade över tröttheten utan bara tänkte framåt. Och klockan hade jag inte koll på utan tävlade om placeringarna hela vägen.
Haren skulle springa riktigt fort med 1:54-1:55 på 800 m och 2:23 på 1000 m men så fort gick det aldrig.
– Det blev ju jämn och fin fart de tre första varven och när jag klarade av mitt mentalt svåraste parti, det mellan 600 och 1000 meter, förstod jag att det kunde bli bra. Det var väldigt inspirerande att ha Jonas framför mig eftersom jag vet att han är väldigt bra på att hänga med i hög fart.
När allt flyter
Tre gånger har Johan gått till ett sånt där perfekt 1500 m-lopp som alla drömmer om.
– Det är ju en speciell känsla när man tävlar och aldrig blir trött, när det nästan känns som att man bara kan springa fortare och fortare. Globen 2015 var ett sånt lopp när jag gjorde 3:40.03. Samma sak på Folksam Challenge i Göteborg 2009 efter UVM-guldet på 800 m. Då var jag 16 år och sänkte det personliga rekordet med sju sekunder till 3:50 efter ett slutvarv på 57-58 sekunder. Och så 3:36-loppet förstås, säger Johan.
Allt var perfekt – till och med startfältet
Att allt var perfekt understryker Johan och tycker även att kompositionen av startfältet var idealisk.
– Det var några 3:34-löpare, någon som gjort 3:35, några på 3:36 och så vi svenskar på 3:39-3:40 så alla hittade snabbt sina positioner och det blev inga knuffar. Jag hade hela tiden ryggar att gå på och jaga är jag bra på.
När Johan kom ikapp och sprang förbi Jonas 250 meter från mål trodde han att han släppte direkt.
– Jag hörde aldrig Jonas men såg efteråt på TV-bilderna att han var med genom hela kurvan och bara tappade någon tiondel här och där. Att jag hade marockanen framför mig betydde så klart en del för sluttiden.
– Jag har ju rätt bra fart med mig från 800 m och spurten är min starka sida. Men att göra under 56 sekunder på sista varvet är väl fort för mig också om man ska optimera det för att göra tid. Hade jag haft en sekund bättre tid ett varv från mål hade nog sluttiden kunnat blir 3-4 tiondelar bättre.
Skadeår 2015
Efter en bra inomhussäsong 2015 missade Johan i princip resten av tävlingsåret på grund av skada.
– Det var småskavanker som gjorde att tävlingsstarten sköts upp gång på gång. Dels var det ena hälsenan och så ischiasnerven i sätesmuskeln. Det har varit lite strul till och från under vintern och våren nu senast också med någon missade träningsvecka här och där. Men från mitten av december till mars hade jag en väldigt bra träningsperiod och på senvintern var jag i lysande form, säger Johan.
Men så fick han en bristning i ena vaden och tappade träning i mars och april.
– Det är viktigt träningsmånader men jag var aldrig sjuk och kunde ändå träna även om det var mycket crosstrainer, cykel och vattenlöpning. Andreas Almgren var ju i samma situation våren 2015 och visade då att det går att komma tillbaka till bra form ganska snabbt, han gjorde ju 1:45.59 i just Sollentuna GP för ett år sedan. Hans rehabträning då betydde mycket för mig mentalt i våras, kan han så kan jag.
Sju bra träningsveckor
Johan fick in sju bra träningsveckor före Sollentuna och satte bland annat utomhuspers på 1500 m med 3:40.29 i Oslo i början på juni.
– Där kände både jag och Jonas, som då gjorde 3:43.86, att det fanns mer. Jag hade också tre bra intervallpass förra veckan som gav självförtroende.
Johan syftar på det när han körde 5×400 m, 5×300 m och 5×200 m med 1 minuts vila och tre minuters seriepaus.
– Det ska gå lite snabbare än tävlingstempot och i stegrande fart. Då hade jag ungefär 3:34-fart på första delen med 5×400.
I 3:36-loppet hade Johan 1:53 på sista 800 m och 55.7 på slutvarvet. Hur är det möjligt att avsluta så snabbt när man springer på pers?
– Jag har ju gjort 47.97 på 400 m och satte i vintras personbästa på 10 km väg med 30:27 så rent fysiskt bör jag kunna göra 3:34. Jag kommer ju nerifrån 800 m och har sällan problem med farten på 1500 m.
”Meraf inspirerar mig”
Johan tränas av Ulf Friberg och i träningsgruppen ingår bland annat Meraf Bahta som i år satt tre svenska rekord och vann 1500 m i Sollentuna GP.
– Hon tränar väldigt hårt och är extremt fokuserad, inte minst under träningslägren. Det är kul att vara med henne och de senaste två åren har vi tillbringat ungefär 25 veckor tillsammans på träningsläger. Detta med att prioritera mat och sömn är hon väldigt bra på och återhämtningen mellan passen. Där har jag lärt mig en del, säger Johan.
Om OS-gränsen
Den internationella OS-kvalgränsen är 3:36.20 och SOK:s nomineringsnivå 3:35.00. Kan Johan klara den?
– Om du hade frågat mig i mars så hade jag sagt ja. Men efter vadskadan så fick säsongen bli lite vad den blev. Men visst kan jag springa lite fortare än 3:36 redan nu med ett jämnare lopp.
Närmast väntar EM i Amsterdam där Johan är inkvalad på både 800 och 1500 m men valt den längre sträckan.
/Jonas Hedman
Läs även:
”Rogestedt och Leanderson sprang in i rekordböckerna”
3:36 på löpningens blå band då och nu
