Vid årsskiftet flyttade spjuttränaren och friidrottskännaren Anders Borgström, 70, till Taiwan för att träna landets bästa spjutkastare i åtta månader. Tillsammans med hustru Inger bor han i 1,5-miljonersstaden Kaohsiung på sydkusten där landets nationella idrottscenter finns. Att det gått bra så här långt förstår man av att en av de fem adepterna, Cheng Chao-Tsun, den 7 april satte nationsrekord med 84.77 – ett resultat som räckt till 19:e plats i världsstatistiken 2016. Här berättar Anders själv om äventyret i öster.
Comeback i tränarbranschen – yrkeskarriärens efterrätt
Nu har jag och Inger varit i Taiwan i drygt 3,5 månader och ännu ingen sjukdag! Magen är okej trots att matvanorna är lite annorlunda än hemma i Karlstad. Väldigt mycket ris … men också delikat vad gäller frukt och grönsaker. Kött, däremot, fungerar mindre bra. Kycklingen är smakfull, men mycket annat känns slamsigt eller benigt – med ett lysande undantag: lunchen på onsdagar, då serveras en utsökt utskuren biff! Det är alltid kö till grillen så uppenbart är det en favorit bland övriga som äter i matsalen.
Och matsalen tillhör alltså National Sports Training Center där vi bor och verkar. Vi har fått enda dubbelrummet bland gästrummen. Ett väl tilltaget kombinerat vardagsrum med soffgrupp och TV och en arbetshörna för mig där jag fått en skrivare installerad! Dator har jag med själv. Sedan ett sovrum samt toalett och badrum. Inget kök, men vi har en vattenkokare till fikat!
Gräddan av Tawans idrottselit
Här vid centret finns gräddan av Taiwans idrottare. Det är deras OS/VM-kandidater i ett antal olika idrotter där tyngdlyftning och taekwondo hör till de mer framgångsrika. Kul också med inline-åkarna, en sport där Taiwan firat stora triumfer. Inger, som i sin ungdom åkte tre VM i skridsko, har fått nöjet att besöka deras träningsarena – tyvärr jobbade jag själv då och kunde inte följa med.
Vi har också fått kontakt med en av de ytterst få utövarna av hastighetsåkning på skridsko (alltså på is). En kvinna, som tidigare meriterat sig med VM-guld på inlines och nu sadlat om till skridsko. Vid tävlingar i Inzell i vintras noterade hon 40.38 på 500 m, 1:19.14 på 1000 och 2:04.58 på 1500. Inte illa, även om hon har en bit
kvar till yppersta toppen.
Generellt så kombinerar alla här sitt idrottsutövande med studier (obligatoriskt) och en stor (alltför stor tror jag) läser någon form av idrottsvetenskap. Några med sikte på idrottslärare eller tränare och andra med inriktning mot sports management.
Hög nivå på spjutkastarna
Min egen träningsgrupp består av fem spjutkastare. Tre killar och två tjejer. Det är god nivå på dem. Ingångsvärdena inför 2017 var Huang Shih-Feng, 24, 83.82; Cheng Chao-Tsun, 23, 81.78; Wang, 21, 73.70; och tjejerna Chu Chang, 19, 55.35 (JVM-femma 2016) och Li, 17, 51.03. Cheng skadade förra året menisken, som tur var i högra knäet, och hann dessförinnan bara göra ett enda och dessutom misslyckat tävlingskast.
Chu hade bekymmer med en axel och avslutade säsongen direkt efter JVM. Båda opererades i höstas. För Chus del väntar vi med årsdebuten ett bra tag – förmodligen till andra halvan av juli. Hon har en ängels tålamod med rehabträningen medan Cheng ibland varit lite het på gröten och bland annat fått tappa höger knä, där det var mycket vätska.
Men oj vad hela gänget är hängivna i sin träning! Och träningsutrustning och anläggningar är förstklassiga!
Blixtvisit hos Ralf Edström
I april var vi hemma i Karlstad ett kort svindlande ögonblick för att uträtta en massa praktiska saker: deklarationer, bokslut för min lilla firma, momsredovisning, årsmöte med bostadsrättsföreningen och beställa nytt badrum – första renoveringen på 27 år. Dessutom hann vi besöka två idrottscaféer, ett i Karlstad och ett i Kristinehamn – båda med Ralf Edström i huvudroll och båda var lysande föreställningar!
På onsdagscaféet träffade jag bland många andra götisten och tränaren Ulf Karlsson. Jag kunde då berätta ganska ingående om mina arbetsförhållanden och jag sa till honom att det enda jag egentligen har att beklaga mig över är att jag inte har något att beklaga mig över … så går det åt helvete idrottsligt kan jag tyvärr inte skylla ifrån mig!
Intervjuad i taiwanesisk TV
Veckan innan vi åkte till Sverige gjorde vi ett utmärkt kastpass! Taiwanesisk TV var dessutom där och bevakade, gjorde intervjuer med mig och med ordinarie spjuttränare, Hsieh (som det för övrigt är ett stort nöje att samarbeta med).
Både Huang, som är enastående exemplarisk i all träning, och Cheng kastade nästan oroväckande bra (81 respektive 83 meter). Annars är det ju bättre om det kan komma på tävling. Huang väntar med sin debut till Asian Grand Prix Tour (24, 27 och 30 april – två tävlingar på ”fastlandet” och den avslutande i Taipei).
Nationsrekord i årsdebuten
Cheng tävlade i Taipei 7 april och det blev ännu längre än på träning! I tredje omgången förbättrande han sitt personliga rekord till 83.51 och i femte klippte han i med 84.77! Nytt nationsrekord och i skrivande stund fjärdeplats på världsbästalistan!
Det värmde ett gammalt tränarhjärta väldigt mycket och det kom banne mig en tår i ögat på mig! Och att dessutom unga Li, som fyller 18 om en månad, häromveckan öppnade säsongen med 52.51 (inget vådaskott, näst längsta var 51.86) gör ju inte saken sämre. Enda bekymret är unge Wang, som är oerhört ambitiös, hängiven och träningsvillig. Tyvärr tar han ofta i för hårt och är svår att bromsa. Beträffande tekniken så tar han i med armen alldeles för tidigt men vi jobbar på det med stort tålamod.
Diskustjej i gruppen
Med i kastargänget har vi också en diskustjej, Li (Joey), som har pers på just över 60. Hon kör efter samma mönster som spjutgänget men vi anpassar de specifika övningarna så att de blir diskusmässiga. Ett rejält fruntimmer på 130 kg men kämpar sig igenom såväl häckhopp som 90-meterslopp och annat ”elände”.
Exemplariskt samarbete
Efter att de två första veckorna i slutet av december och början av januari fått följa träningen tog jag över huvudansvaret och bestämmer innehåll och skriver programmen. Hsieh assisterar på ett förnämligt och fruktbart sätt!
Samarbetet fungerar helt prestigelöst vilket är härligt! Och inställningen till uppgiften är kristallklar bland de aktiva. Avslutningen på träningspassen är väldigt trevliga, de aktiva är utomordentligt noggranna med att plocka undan all träningsutrustning efter sig (utan anmodan, det är ju en självklarhet!), allt ska tillbaka och innan vi skiljs åt är det ”thank you, coach”!
Träningsläger i kyla
En udda företeelse på vår vistelse var det tre veckor långa träningslägret i japanska Kanoya under senare delen av februari och början av mars. Vi svenskar är ju vana vid att åka till värmen och spetsa till träningen under ett
läger. Nu åkte vi från 22-28 grader och idealiska förhållanden till ett klimat med 6-12 grader, blåst och spöregn!Utsökta träningsförhållanden … utomhus! En fantastisk testhall med otrolig utrustning – men ouppvärmd! Jag fick göra nästan totala rokader i träningsplaneringen och kämpa för att undvika skador. Ja, ja – alltid lär man sig något nytt! Onekligen miljöombyte … men vi hade en fantastisk ankomstdag med strålande sol (om än svalt) och gjorde utflykt till den aktiva vulkanen Sakurajima och dess nationalpark.
Magnifikt äventyr i mogen ålder
Vi har det alltså mycket bra och har blivit väldigt väl mottagna. Inger hänger dessutom med på i stort sett alla träningspass. Och visst är det ett magnifikt äventyr vi fått tillfälle att ge oss ut på vid mogen ålder! Jag var lite tveksam först, men Inger stöttade projektet i stort sett så fort förfrågan kom i somras. Och min yngste sons kommentar är nästan obetalbar: ”Åk pappa, det där är ju yrkeskarriärens efterrätt”!
/Anders Borgström
Läs även:
• Anders Borgström flyttar till Taiwan och blir spjuttränare på heltid
• Spjutexpert hedrad med ärofyllt ledarpris
